Kurdiska demonstranter besköts av turkiska fascister

Kurdiska demonstranter besköts av turkiska fascister, som även
använde yxor och knivar när de gick till attack. Minst en kurd skottskadades under attacken. Polisen arresterade många kurder, men ingrepp inte mot förövarna som lämnade platsen.

Under söndagen samlades det kurder utanför Demokratiska samhällspartiets (DTP) lokaler i Beyoğlu Kalyoncu Kulluk gatan i Istanbul, där Mustafa Avcı som är ett av partiets två ordföranden för Istanbul regionen höll ett tal. Enligt ANF attackerades kurderna av en grupp turkiska fascister som hade yxor, baseboll klubbor, knivar och pistoler med sig. Flertalet kurder skadades varav Şevket Aslan sköts i benet. Polisen som kom till platsen ingrepp inte mot fascisterna och sköt bland annat tårgasgranater mot kurderna. Många kurder arresterades och Aslan som var skottskadad var bland dem. Förövarna som bland annat skrek ”Ya Allah bismillah, Allahüekber" lämnade platsen. En kurdisk demonstrant tog ett par bilder på förövarna innan han fick sin kamera förstörd av poliser. Två av bilderna är de som används i artikeln. Personen med ljusa jeans är enligt ögonvittnen, den som sköt Şevket Aslan i benet.




Har har turkiska fascister uträttat en "demokratisk rättighet"


demokratins genomfart...


Turkiska fascister samlas...


Turkiska fascister använder skjuutvapen mot fredliga DTP demonstranter


Turkiska fascisterna börjar jaga fredliga DTP demonstranter, med tillhyggen och skutvapen


En tydligare bild på hur turkiska fascister viftar med påkar med mera...

Abdullah Öcalans hälsa är i fara, skriv på!!!

13:e Kurdiska Kulturfestivalen i Skandinavien

Mitt språk är alltjämt förbjudet

Den turkiska statens nya och på papperet mer generösa lagstiftning om användning av kurdiska språket är mest ett sken, avsett för omvärlden. I praktiken gäller fortfarande den gamla politiken, skriver Yekbun Alp, socialdemokrat som nyligen ingått som tolk i en partidelegation som besökt östra Turkiet.

Den 23 juni 2009 deltog jag i en delegation som tolk tillsammans med riksdagsledamöterna Yilmaz Kerimo (s) och Anne Ludvigsson (s) som bland annat hade till syfte att besöka fängslade politiker från partiet DTP.
Som delegation pratade vi alla naturligtvis svenska, och jag skulle översätta ifrån kurdiska till svenska för resten av delegationen.

Jag varnades genast av fångvaktarna, som påminde om förbudet att tala kurdiska. Jag sade då att jag inte kunde någon turkiska över huvud taget.
Fängelsedirektören tillkallades omedelbart och uppbringade ett antal dokument på turkiska. Jag kunde således ingen turkiska och begrep därför inte vad som stod i dokumenten. Ordet "förbjudet" upprepades och trots alla våra försök så skulle inget annat språk än turkiska tillåtas.
Därmed misslyckades våra försök att kommunicera med Bayram Altun, Kamuran Yuksek och Mehmet Akin. Riksdagsmannen Yilmaz Kerimo som talade lite turkiska bistod vid kommunikationen. Besöket pågick i ungefär 40 minuter, med samtliga ur delegationen och tre av de ledande politikerna inom DTP, samt två fängelsevakter vilka antecknade allt som sades under besöket. Kommunikationen var absurd och inte särskild givande.
Tvärtom kände jag mig kränkt och förolämpad. Inte någon gång tidigare har jag bevittnat eller blivit utsatt för förolämpningar som denna. Orsaken var att jag inte kunde tala ett annat språk än mina modersmål kurdiska och svenska.

Jag hade erhållit information om den nya lagens artikel 88 kapitel 2. Lagen lyder: samtal och kommunikation vid fängelsebesök skall i första hand ske på turkiska men om någon av parterna inte kan prata turkiska eller inte förstår turkiska skall annat språk tillåtas. Samtalen skall då spelas in under insyn av fängelsepersonal för att sedan kontrolleras av berörd myndighet. Om det då under granskningen framgår att samtalet på något sätt utgör brott skall turkiska utnämnas till det enda tillåtna språket.
I samband med denna lagstiftning, men även med tanke på den statligt ägda kurdiska tv-kanalen TRT 6, blev jag glad och fick förhoppningar om att kurdiska nu skulle tillåtas och erkännas av den turkiska offentligheten.

Jag förstod nu att detta endast var en extremt villkorad rättighet. Dessa ändringar hade endast gjorts formellt och tillämpades inte i verkligheten. Inte ens en delegation för mänskliga rättigheter från ett EU-land kunde undgå inskränkningar och förbud. Denna erfarenhet påverkade mig oerhört negativt avseende de mänskliga rättigheterna i Turkiet och blev därför en stor besvikelse.
Det regerande partiet AKP och dess ordförande Erdogan har vid samtliga internationella konferenser sagt att Turkiet inte på något sätt inskränker de grundläggande mänskliga rättigheterna och att processen pågår skyndsamt och att inga konkreta problem finns att iaktta.
Enligt min uppfattning är dessa påståenden endast ett sken, avsett för and-ra länder. De få framsteg som gjorts är begränsade till formaliteter som inte upprätthålls i realiteten. Detta påvisas i rapporter från andra organisationer men framför allt av den delegation jag själv ingick i.

Det finns inga konkreta åtgärder för att upprätthålla de rättigheter man påstår sig ha infört. Verkligheten är motsägelsefull och reaktionerna visar motsatsen till en väl fungerande verklig demokrati.
Den turkiska staten lämnar oss med frågor och skepsis. Jag ifrågasätter starkt om några seriösa ställningstaganden och framsteg skett för en demokratisk utveckling och det kurdiska folkets rättigheter.
Jag anser att regeringen vilseleder det internationella samfundet med uppgifter som endast existerar i lagtexten. Turkiet har skrivit under Köpenhamnskriterierna och därmed förbundit sig att respektera minoriteter och deras demokratiska rättigheter.
Det jag erfarit är att det är omöjligt att anse att förbudet mot det kurdiska språket och allt det som är förknippat med det kurdiska språket skulle vara eliminerat. Och den lagstiftning som förberetts berör endast samtal per telefon och inte personliga besök. Förbuden är fortfarande giltiga. Människor får inte på något sätt kommunicera vare sig med familjemedlemmar eller med andra på kurdiska.
Att få tala sitt eget språk är en universellt rättighet som ingår i alla avtal och föredrag om grundläggande mänskliga rättigheter.

Under de senaste månaderna hade det skapats en positiv anda runt den kurdiska frågan i Turkiet men detta upplöstes i och med de massarresteringar och sabotage som inleddes 14 april 2009 mot de folkvalda DTP politikerna.
Hemlighetsmakerierna runt arresteringarna tyder starkt på avsaknad av rättssäkerhet. Försvarsadvokaterna har inte kunnat ta del av något som helst bevismaterial eller annat kring rättsfallen. Tvärtom har det spekulerats vilt om möjliga motiv till arresteringarna i turkiska medier. Detta har påverkat den positiva andan oerhört om inte rent av förstört den.
Jag vill starkt understryka att det handlar om en universell rättighet, att förbjudas att använda sitt modersmål är extremt antidemokratiskt. Dessa handlingar kommer inte på något sätt att bidra till lösningen av konflikten utan tvärtom förstöra de steg och försök som tagits i riktning mot en lösning.

Jag vill mer än gärna tro och hoppas på Turkiet som medlem av EU, där alla människors lika värde och lika rätt existerar. Som EU-medborgare med kurdiskt ursprung kommer jag att fortsätta arbeta i denna riktning, inom demokratins ramar.
Jag tror på dialog. Genom utbyte av åsikter kan vi se till att man kan leva sida vid sida som turk, kurd, assyrier/syrian, armenier etc i ett demokratiskt samhälle, även i Turkiet.


Yekbun Alp
Socialdemokrat
Uppsala
UNT 13/7 200

UNT.se

Oroligheter i omvalet i Giremira (Norra Kurdistan)

I våras var det kommunval i Turkiet och jag förmodar att dem flesta fick ta del av det som hände i byn Giremira!?
Läs här om det som hände i våras:
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1515767/s-kvinnor-fast-i-skottdrama

Men nu till dagens val (omval).
Ömer Altun (DTP) som vann valet med stor majoritet såg hur några AKP anhängare gick runt med röstsedlar i fickorna. Ömer Altun hade bett militären visitera dessa pga uppenbar valfusk, han ber dem flera gånger att stoppa fusket utan framgång och till slut säger han till militären att dem inte gör något pga att dem samarbetar och det får militären att bli väldigt aggressiva och slår nästan Ömer Altun...

Vidare har 7 ungdomar har tagits till fånga och ej fått rösta.
AKP anhängare har använt vapen och skjutit mot folket som tänkt rösta, enligt uppgifter finns det en flera skadade.
Militären har använt vattenkanoner mot dessa AKP:are.
Allt har spårat ut och Militären har använt tårgasbomber mot alla...

Lambert till Turkiet: Lös den kurdiska frågan via dialog

EU parlamentariker och viceordförande för parlamentsgrupperingen EFA i EU parlamentet, Jean Lambert menar att andra aktörer bör delta i den politiska dialogen för en lösning av konflikten mellan kurder och Turkiet. Den turkiska staten bör enligt Lambert erkänna DTP som det kurdiska folkets politisk-diplomatiska legitimitet. Därmed bör förtrycket gentemot DTP genast avvärjas. För en lösning av konflikten behövs en ömsesidig vilja om fred. Turkiet bör därför frige de arresterade DTP medlemmarna omedelbart och upphöra med det förtryck som brukas mot kurdiska politiker och föreningsföreträdare. För en lösning av konflikten krävs framförallt viljestyrka och helhjärtade intressenter menar Lambert.

Vidare menar Jean i sin reportage till Özgur Politika i Tyskland att båda sidorna bör vara medvetna om att öppenhet och tolerans är den enda säkra vägen till fred oavsett om man alltid uppnår fred eller inte.

Den turkiska militären torde genast lämna de kurdiska områdena och tillkännage vapenvila. Under de pågående fredsförhandlingarna bör Turkiet inse att militärens närvaro endast förvärrar situationen, men däremot vore frånvaron av militären i sig ses som ett steg mot fredsskapande.

Jean Lambert hänvisar till Nord Irland, där det existerar en legitimerad politisk styrka som kunde ställa militärmakten till svars och samtidigt kontrollera det utan ingrepp ifrån andra håll.

Slutliten påpekade hon på vikten av den roll som EU kunde inneha i fredsförhandlingarna. Aktörer såsom länder och andra rörelser som erfarit konflikter utav dessa slag bör därför delta i dialogen och skapa en säker plattform för en fortsatt demokratiskt och fredlig process för kurder.

Rojev.se

KCK (PKK) förlänger vapenvilan

Den 13 april 2009 utlyste KCK vapenvila som gällde till och med 1 juni, i hopp om att lösa konflikten via fredliga medel. Under denna period har diskussioner förts i turkisk massmedia om KCK:s vilja att lösa konflikten. Dock har inga framträdande steg tagits från turkiska staten för att uppnå detta. Istället har turkiska militären dragit fördel av vapenvilan och därmed fört 52 operationer mot HPG, som beordrats att endast använda vapen i försvarssyfte. I dessa operationer förlorade 35 medlemmar av HPG sitt liv.

Även turkiska soldater har dött i sina offensiva attacker mot HPG.

Under vapenvilan fördes även operationer mot DTP-medlemmar, samma dag som KCK:s vapenvila utfärdades. Av hundratals personer greps 53 DTP-ledamöter.

KCK har trots detta tagit ett beslut om att förlänga vapenvilan till den 15 juli i hopp om att få ett slut på kriget och för att ge den fredliga vägen ytterligare en chans.

KCK klargjorde dock att man tänker använda sig av rätten till självförsvar vid offensiva attacker.

Vidare talade KCK om att framsteg mot en lösning på problemen kan göras om det turkiska och kurdiska folket visar sin vilja för en lösning. Man uttalade sig även om att vapenvilan kan förlängas till och med 1:a september om positiva framsteg sker fram till 15 juli.

KCK vidhöll att kurdfrågan inte kan lösas med uppoffringar och att stegen till att uppnå fred inte kan ske från ett håll. För en lösning krävs ansträngningar med positiva avsikter från alla håll.

Rojev.se

Serhados stora dröm sedan barnsben gick i uppfyllelse bland Kurdistans berg

Den välkände kurdiske rapartisten Serhado höll en konsert för gerillan bland de kurdiska bergen. Serhado beskriver konseren som den stora dröm han haft sedan barnsben som nu gått i uppfyllelse.

Serhado framhåller att bergen och gerillan är en inspirationskälla och att han framöver ska låta den inspirationen skina genom hans musikaliska arbete. Serhado som för första gången håller en konsert bland de kurdiska bergen säger följande:

"Jag är uppväxt bland patrioter. Redan under ett tidigt stadium under min barndom fick jag lära mig om gerillan och kampen. Efter att jag började med att jobba med musik blev min dröm om att besöka bergen och gerillan viktigare. För ett par år sedan träffade jag min dagislärare, han berättade för mig att jag vid fyra års ålder hade sagt att "jag ska till gerillan" och undrade om jag hade gjort den resan, vilket jag svarade nej på. Men drömmen om att besöka gerillan och att få uppleva gerillans vardag existerade ständigt hos mig. Bland kamraterna i Europa var gerillan och gerillans levnadssätt ständigt på tal. Att inte få leva ut min dröm var en stor belastning för mig. Nu har jag levt en längre tid tillsammans med gerillan. Den varma gemenskapskänslan med gerillan väcker många känslor hos mig och är totalt obeskrivlig."

Serhado beskrev den verklighet som han upplevt bland gerillan genom att uttrycka följande:

"De saker jag fått höra om gerillan är precis vad jag har upplevt. Kamraterna i Europa talade ofta om svårigheter och gerillans tuffa verklighet. Ett liv där fienden konstant är en på hälarna för att tillintetgöra en innebär enorma svårigheter, vilket förefaller helt naturligt, då även gerillan består av människor. Men gerillan är nobel, det fick jag bekräftat när jag kom hit. Gerillans vilja styrs av en moralisk ädelhet och en mänsklig tillgivenhet som är väldigt sällsynt i Europa. I Europa finns de bästa förutsättningarna, men en avsaknad av samma moral. Jag vill ge ett litet exempel. För att gerillan ska unna sig lite te, tar det dem ungefär 1 timme att ordna det. Den person som ordnar teet dricker inte den första koppen, förrän han/hon ser att alla kamrater har blivit tilldelade först. Det här är viktigt och bevittnar om en god moral, kamratskap och medmänsklighet. Kamratskap förekommer säkerligen i de flesta arméerna, men i gerillan är den mer tydlig och genomsyrar alla delar i livet. En gerilla delar sin mat med alla sina kamrater innan det är dags att äta. Att se detta gjorde en stor påverkan på mig. Alla mina upplevelser här gör att jag blir väldigt ledsen när jag tänker på den okamratliga avundsjukan som finns i Europa, samtidigt som när jag tänker på den kamratliga andan som jag fått uppleva här känner jag att det kommer bli svårt att lämna bergen.

Serhado uttrycker även sina tankar och åsikter om det kulturella arbetet bland gerillan i bergen genom att framföra följande:

"Jag har haft många diskussioner med gerillan. Det här området är väldigt organiserat och det kulturella arbetet är väldigt framgångsrikt. Trots fiendens systematiska attacker är moralen orubblig. I diskussionerna har det framkommit att gerillan har en bra koll på kurdisk musik och kurdiska artister. Gerillans önskan är att kurdiska artister skapar sitt verk i enlighet med kampen. Kulturellt arbete som inte präglas av kampen är inte uppskattat bland gerillan."

Serhado avger ett löfte till gerillan om att inte skapa musik för ekonomisk vinning och sänka sitt huvud för någon. När han återvänder tillbaka till Europa kommer hans nya album att lanseras.



Kurd.se

Några bilder från 1 maj

Européer förvirrar oss kurder - 1

Är vi fredliga eller våldsamma "terrorister"? Man blir smått frustrerad som diaspora kurd, EU lämnar verkligen inte mycket utrymme för en lösning av den kurdiska frågan i den egna politiken, en liknande inställning går även att finna hos svenska politiker och journalister. Jag har sett hur svenska journalister, politiker och t.o.m. vissa kurder tar avstånd ifrån en rörelse som faktiskt strävar efter att lösa den kurdiska frågan via fredliga och demokratiska vägar.


PKK har övergivit i stort sett alla de traditionella kraven som har med en egen kurdiskt stat att göra, PKK är inte ens det minsta separatistiskt som européer vill tro.

En gång satt jag med SVD:s mellanösterkorrespondent Bitte Hammargren, jag skulle vara tolk för en före detta Gerillasoldat som idag befinner sig i Sverige. Det var i samband med det tidigare Turkiska invasionen av områden i södra Kurdistan.


Hammargren ville förstå PKK:s strävanden men blev besviken när jag försökte förklara för henne att PKK inte var separatistiskt, att PKK inte önskade att skapa en kurdisk stat utan istället strävade att skapa en egen kurdisk demokrati som inte hade med statsbildning att göra, att vare sig om Turkiet så vill eller ej så var kurderna i gång med att skapa en egen demokrati, och detta skulle uppnås i ett konfedralistiskt system som man bildat tidigare under 2000-talet. Hon tyckte att PKK bedrev en väldigt irrationell politik, samtidigt som hon också påpekade att även kurdiska politiker ifrån exempelviss östra Kurdistan, som hon varit i kontakt med tyckte så. Hon var inte tillfredsställd med svaren som hon fick, jag fick en känsla av att hon uppfattade mina svar som ren propaganda, att det var för många fina ord som demokrati, kulturella rättigheter, mänskliga rättigheter, vapenvilor, väpnad kamp i försvarssyfte och etc. Hon kanske hellre hade velat höra om en hårdnackat och insnöat PKK som var inställt på att alla medel helgade ändamålet, dvs. ett PKK som överstämde med bilden av en terrororganisation som medierna i Europa och Turkiet pekade på.


Min slutsats av samtalet om PKK:s strävanden med henne var att det var hon som var irrationell och inte PKK. Hon kunde inte förstå att en folkrörelse som PKK befinner sig i samhället och måste därför också utforma strategier som går att tillämpa i samhället, detta även om en liten del av ”PKK” idag befinner sig i bergen och gör anspråk på att försvara sitt folk med vapen. Hennes bild av PKK begränsade rörelsen till några tusentals gerillasoldater, som stred mot turkiska staten i dem kurdiska bergen, och inte en folkrörelse som med fredliga och demokratiska medel organiserade sig i hela Turkiet, Kurdistan och även i Europa, med syftet att skapa ett eget kurdiskt system som innebär stärkt enighet inom den kurdiska nationen. Hon kunde inte förstå att PKK som motståndsrörelse inte var en separatistisk sådan, hon insisterade på att PKK var det, trots att jag med ett leende påpekade att PKK ganska tydligt tagit avstånd ifrån att bilda en egen stat och inte strävade att dra nya gränser i mellanöstern.

Tanken om ett fredlig PKK som försöker hitta fredliga och demokratiska vägar för en lösning av den kurdiska frågan kunde inte accepteras av henne.

Agit Nisêbînî

Turkiet - huvudansvarig för massakern i Merdin

Massakern i Merdin där 44 kurder förlorade sina liv har väckt avsky hos såväl kurdiska allmänheten som hos Europa Parlamentet och turkiska Parlamentet. Men samtidigt som kurdiska partier, organisationer och kurdiska intellektuella beskyller Turkiska staten för blodbadet, menar den turkiska regeringen att det var kurdiska ”sedvänjor och traditioner” som resulterade i att 44 personer sköts till döds.

Det har dock visat sig att de skyldiga till händelsen är para- militärer, även kallade byväktare som tillhör turkiska militären. Dessa ingår som en egen styrka i den turkiska armén, och har sedan ett par decennier tillbaka, med turkiska statens goda minne tillåtits att terrorisera civilbefolkningen i kurdiska områden i norra Kurdistan (sydvästra Turkiet). Dem beväpnas med automatvapen och annat militärutrustning, får löner av turkiska staten och agerar mer eller mindre som miliser i sina trakter för att bekämpa kurdiska gerillasoldater och kurdiska frihetskampen.
I utbyte mot militärtjänstgöring i sina hemtrakter får byväktarna också driva jordmarker tillhörande kurder som av turkiska staten tvingats ifrån sina byar under inbördeskriget på 90- talet. Dessa tvingades bort och deras byar brändes ner/förstördes av staten då de vägrade att bli byväktare.

Byväktarnas antal uppgår enligt olika källor allt ifrån 80 tusen till 150 tusen. Enligt överenskommelser mellan Turkiet och FN skulle Turkiet fram till 2004 reducerat deras antal kraftigt för att sedan helt upplösa byväktarsystemet. Under Ecevit regeringen i början på 2000-talet minskades deras antal, men efter att den nu sittande AKP- regeringen kom till makten, har deras antal istället ökat kraftigt. AKP har bland annat, för att stärka egna partiets röstantal hos kurder sedan 2002 utnyttjat byväktarsystemet flitigt.

Att skylla på kurdiska ”traditioner och sedvänjor” när det är turkiska vapen i händerna på turkiskt avlönade paramilitärer som begår massakrer är ett brott i sig. Skyldiga till denna massaker är den turkiska staten och dess regering som beväpnar fler och fler byväktare, dvs. paramilitärer i syfte att kontrollera den kurdiska civilbefolkningen. Man bör därför inte förvånas över fler liknade händelser i framtiden. Det är enkel logik, tiotusentals beväpnade halvcivila- militärer bådar inte gott. Massakrer som denna är således ett inbyggt konsekvens av den turkiska byväktarsystemet.

Agit Nisêbînî

Abdullah Demirbas fick 2.5 års fängelse

Abdullah Demirbas fick 2.5 års fängelsestraff för att ha via en intervju på kurdiska kanalen RojTV, talat om Abdullah Öcalans idé om hur Turkiet kan demokratiseras.

Kort info:

Abdullah Demirbas föddes i Diyarbakir 1966. Han avslutade sin grundutbildning i sociologi vid Firat University i Eleziz. Han arbetade som filosofi lärare från 1987 till 2007 och deltog i upprättandet av Merdin Branch i lärar-unionen (Egitim-SEN) i Turkiet.
I de allmänna lokala valen 2004 valdes han till borgmästare i Sur kommunen i Diyarbekir. Under 2007 togs ett beslut på kommunfullmäktige om godkännande och tillhandahållande av lokala tjänster på flera språk, inrikesministeriet avslog det.
Abdullah Demirbas är författare till flera publikationer på flera språk.

Bilder från hungerstrejken där över 15.000 kurder deltog i protest mot det politiska förtrycket mot DTP

Turkiet: Tre döda efter arresteringsvåg

Tre personer dog, sex skadades och femtio greps när turkisk polis slog till mot politiska aktivister i en landsomfattande räd i idag. Dagens tillslag är ett i raden av massarresteringar som inletts efter förra månadens lokalval, där den kurdiska vänsteroppositionen hade framgångar.

Tre personer dog när kraftigt beväpnad polis tidigt på måndagsmorgonen genomförde en räd mot en lägenhet i Istanbul där vänsteraktivister bodde. Vittnen berättade för al-Jazeera att automateld och smällar hördes under räden och att tårgas ska ha använts av polisen. Polisen hävdar att en av de dödade tillhör den väpnade gruppen Revolutionära högkvarteret, som av staten anklagas för att ha kopplingar till det förbjudna Kurdiska arbetarpartiet, PKK.

Utöver denna händelse greps 50 politiska aktivister i vad som av staten beskrivs som ett försök att stoppa ”sensationella attacker” av ”vänsterextrema, separatister och radikaler”. Under natten till måndagen genomfördes åtminstone 60 sådana räder.

Efter förra månadens lokalval i Turkiet har det inletts en våg av arresteringar med över 100 gripna. Valet innebar en framgång för vänsterinriktade och pro-kurdiska Demokratiska samhällspartiet, DTP. Från att ha styrt i 56 kommuner har man nu kontrollen över 98 kommuner. För regerande Rättvise- och utvecklingspartiet, AKP, blev det däremot ett bakslag. Det socialkonservativa och vagt islamistiska partiet backade med 8 procentenheter till 39 procent av de totala rösterna. Bedömare ser tillslagen som en hämnd för detta.

- Innan valet pratade AKP om att ha goda förbindelser med kurdiska regionala regeringar, och inleda en plan för ekonomisk utveckling och kulturella reformer, säger Mesut Yegen i Middle East Technical University i Ankara till Guardian. Men de ville göra det från en styrkeposition, de erkänner inte PKK och DTP som legitima aktörer. Premiärminister Erdogan har inte förstått allvaret i den kurdiska frågan.

Förra tisdagen dömdes bland annat Dyiarbakirs borgmästare, den framstående kurdiske politikern Osman Baydemir till tio månaders fängelse anklagad för att ha spridit ”separatistisk propaganda”. Det hör också till saken att det är första maj om ett par dagar. Ända sedan massakern på Taksim torget första maj 1977, då upp till 42 demonstranter sköts ihjäl av högermilis, har dagen kantats av statlig repression och sammanstötningar. I år är det första gången sedan militärkuppen 1980 som första maj är en officiell helgdag.

Arash Hakimnia
http://www.yelah.net/news/20090427215751

Nyhetsbyrån ANF har sammanställt antal dödade barn i norra Kurdistan...

Turkiska statens terror mot kurdiska barn är inget nytt



Nyhetsbyrån ANF har sammanställt fall där turkiska säkerhetsstyrkor kopplas till dödandet minderåriga. Sedan 1989 har minst 351 barn dödats efter att turkiska militären eller poliser ingripit mot bland annat protester. I vissa fall har militärer och poliser även dödat barn för att bestraffa deras familjer. Det värsta året med flest antal dödade barn var 1992 då minst 112 minderåriga förlorade sina liv efter inblandning av turkiskt militär och polis i olika avseenden.

Pro-kurdiska Demokratiska Samhällspartiet (DTP) menar att turkiska militären och polisväsendet begår ett systematiskt våld mot kurdiska barn. Partiet menar också att den turkiska regeringen som tidigare regeringar sedan 90-talet många gånger uppmuntrar säkerhetsväsendet till övervåld för att avskräcka den kurdiska befolkningen i landet.

Antal rapporterade dödsfall som kopplas till turkiska säkerhetsstyrkornas inblandning

1989 – 2 barn
19 juli: Mahmut Yaşar (10), Şirnex (Şırnak)
20 september: Fahrettin Ertaş (10), Şirnex (Şırnak)

1990 – 21 barn
20 Mars: Abidin Tuncer (10), Cizîrê (Cizre)
1 april: Berivan Kara (1), Qilaban (Uludere)
1 april: Behecan Kara (9), Qilaban (Uludere)
31 maj: Canan Özen (8), Derik
10 juni: Rahime Kayran (10), Basa
10 juni: Meryem Kayran (10), Basa
10 juni: Taibet Öner (3), Basa
10 Juni: Vasfiye Öner (10), Basa
10 Juni: Sait Kahraman (4). Basa
10 Juni: Hayrettin Öner (5), Basa
10 Juni: Fatma Kayran (15), Basa
10 Juni: Mehmet Kayran (5), Basa
10 Juni: Hüseyin Kayran (3), Basa
10 Juni: Haniye Özdemir (10,) Basa
10 Juni: Takviye Öner (15), Basa
10 Juni: Ömer Bestaş (16), Basa
14 Juni: Cevdet Güler (14), Colemerg (Hakkâri)
14 Juni: Fehime Güler (9), Colemerg (Hakkâri)
6 Augusti : Faruk Aktuğ (13), Silopi
30 Oktober: Ş. Pınar (11)
12 December: Hadi Dalan (11), Lice

1991 – 12 barn
28 Februari: Salih Talayhan (17), Şirnex (Şırnak)
4 Maj: Murat Ardıç (13), Çewlîg (Bingöli)
8 Juni: Emine Latifeci (11), Qulp (Hazro)
25 Juni: Rinde Latifeci (13), Qulp (Hazro)
10 Juli: Behzat Özkan (14), Amed (Diyarbakır)
3 Augusti : Hediye Dilçe (18), Cizîrê (Cizre)
12 Augusti : Ferzan Ceylan (12), Dargeçit
12 Augusti : Abdullah Ceylan (12), Dargeçit
6 September: Ömür Eriş (11), Kurtalan
20 Oktober: Nezahat Kızıl (6), Sêrt (Siirt)
20 November: İsmet Mirzaoğlu (15), Ahlât
24 December: Veysi Aktaş (13), Lice

1992 – 115 barn
6 Januari: Emine Turan, Sêbîn (Nusaybin)
14 Februari: Seyfettin Kapkaçin (18), Mêrdîn (Mardin)
14 Februari: Abdülselam Özbey (15), Mêrdîn (Mardin)
15 Mars: Mehmet Evren (12), Cizîrê (Cizre)
18 Mars: Vesile Say (9), Dargeçit
18 Mars: Bedia Say (15), Dargeçit
18 Mars: Yasin Say (17), Dargeçit
18 Mars: Sami Say (10), Dargeçit
19 Mars: Hıdır Acet, Sêbîn (Nusaybin)
21 Mars: Muhrise Altay (18), Cizîrê (Cizre)
21 Mars: Hüseyin Altan (14), Cizîrê (Cizre)
21 Mars: İsmet Arvas (16), Wan (Van)
21 Mars: Çetin Bayram (16), Wan (Van)
21 Mars: Davut Soyvural (15), Gercüş
21 Mars: Mehmet Emin Acar (10), Şirnex (Şırnak)
21 Mars: Nebat Kakuç (17), Şirnex (Şırnak)
21 Mars: Bülent Zeyrek (16), Şirnex (Şırnak)
21 Mars: Emin Tetik (15), Şirnex (Şırnak)
21 Mars: Mehdi Günen (9), Şirnex (Şırnak)
21 Mars: Halil Bebek (2), Sêbîn (Nusaybin)
21 Mars: Ahmet Kaya (1), Sêbîn (Nusaybin)
21 Mars: Fatma Kaçmaz (4), Gever (Yüksekova)
22 Mars: Hatice Acar (5), Şirnex (Şırnak)
22 Mars: Kadriye Kakın (17), Şirnex (Şırnak)
22 Mars: Mehmet Nezir (13), Şirnex (Şırnak)
24 Mars: Medeni Aydın (18), Batman
24 Mars: Bahri Çınar (12), Ömerli
25 Mars: Nihat Celasun (14), Cizîrê (Cizre)
25 Mars: Fatma Kaçmaz (14), Gever (Yüksekova)
25 Mars: Medeni Tunç (14), Sêrt (Siirt)
25 Mars: Medine Sevgi (18), Sêrt (Siirt)
27 Mars: Süleyman Ayal (14), Riha (Urfa)
29 Mars: Bişeng Anık (16), Şirnex (Şırnak)
29 Mars: Mehmet Ekinci (7), Mazıdağı
29 Mars: Şeyhmus Aktürk (16), Dargeçit
11 April: Yasin Çetin (16), Mevzitepe
11 April: Hasan Ayar (11), Mevzitepe
17 April: Cazım Kortak (17), Savur
17 April: Mustafa Ok (18), Savur
18 April: Metin Kıratlı (10), Gever (Yüksekova)
21 April: Yusuf Bodur (1), Midyat
21 April: Abdurrahman Yeşilmen (12), Midyat
21 April: Hamza Bulut (8), Midyat
22 April: Ayşe Balım (18), Silopi
4 Maj: Bişar Bilen (10), Qilaban (Uludere)
4 Maj: Hanım Tunç (12), Qilaban (Uludere)
9 Maj: Sıraç Nergis (17), Sêbîn (Nusaybin)
9 Maj: Selim Ata (17), Sêbîn (Nusaybin)
9 Maj: Sait Sağlam (17), Sêbîn (Nusaybin)
3 Juni: Mehmet Naif Çevik (9), Sêbîn (Nusaybin)
10 Juni: Kemal Şili (18), Tetwan (TatWan (Van))
10 Juni: Mahmut Güreş (12), Tetwan (TatWan (Van))
12 Juni: Emir Eyvani (7), Muş
22 Juni: Gülbahar Tunç (8), Gercüş
22 Juni: Behçet Tunç (17), Gercüş
22 Juni: Abdurrahman Gök (14), Gercüş
22 Juni: Şükrü Gök (10), Gercüş
22 Juni: Sultan Gök (12), Gercüş
22 Juni: Emrullah Gök (4), Gercüş
22 Juni: Haşim Gök (3), Gercüş
22 Juni: Yeni doğmuş bir bebek, Gercüş
26 Juni: Medine Kartal (18), İdil
27 Juni: Yılmaz Tatar (12), Şirnex (Şırnak)
Juni: Abdülcelil Toy (14), Sêrt (Siirt)
Juni: Sadık Turlu (15), Sêrt (Siirt)
11 Juli: Gülistan Evin (6), Şemzinan (Şemdinli)
11 Juli: Rehan Evin (8), Şemzinan (Şemdinli)
22 Juli: Abdurrahman Akbalık (17), Sêbîn (Nusaybin)
25 Juli: Kadir Balık (13), Dicle
28 Juli: Nurcan Özatak (2), Colemerg (Hakkâri)
Juli: Zuhal Avcı (9), Kulp
Juli: Çiğdem Esmer (10), Kulp
6 Augusti : Hüseyin Bayılmaz (10), Sêbîn (Nusaybin)
10 Augusti : Mehmet Erbek (12), Mêrdîn (Mardin)
22 Augusti : Zeliha Nasanlı (10), Siverek
23 Augusti : Murat Dağkeser (10), Siverek
23 Augusti : Orhan Dağkeser (4), Siverek
23–24 Augusti : İbrahim Artunç (7), Şirnex (Şırnak)
23–24 Augusti : Remziye Artunç (10), Şirnex (Şırnak)
23–24 Augusti : Güler Sökmen (3), Şirnex (Şırnak)
23–24 Augusti : Veysi Sökmen (6), Şirnex (Şırnak)
23–24 Augusti : Sema Sökmen (9), Şirnex (Şırnak)
23–24 Augusti : Gülüm Güngen (6), Şirnex (Şırnak)
23–24 Augusti : Medine Güngen (14),Şirnex (Şırnak)
5 September: Fuat Keskin (14), Doğubeyazıt
7 September: Mesut Dündar (15), Cizîrê (Cizre)
10 September: Cumali Çetrez (9), Hamur
10 September: Şefika Çetrez (7), Hamur
18 September: Ahmet Alan (10), Solhan
1 Oktober: Hüseyin Esrai (16), Kars
3 Oktober: Aziz Bal (17), Dargeçit
20 Oktober: Sinan Demirtaş (18), Sêbîn (Nusaybin)
24 Oktober: Zeyni Dağ (17), Sêbîn (Nusaybin)
1 November: Devrim Eleftoz (1), SilWan (Van)
5 November: Şurzan Demirkapı (16), KoWan (Van)cılar
6 November: Milet Samur (14), Şemzinan (Şemdinli)
6 November: İkmal Samur (18), Şemzinan (Şemdinli)
6 November: Gülsüme Samur (4), Şemzinan (Şemdinli)
6 November: Reber Samur (1), Şemzinan (Şemdinli)
7 November: Şivan Çığırga (3), Cizîrê (Cizre)
7 November: Nadire Çığırga (10), Cizîrê (Cizre)
7 November: Sinem Çığırga (13), Cizîrê (Cizre)
7 November: Fatma Çığırga (9), Cizîrê (Cizre)
7 November: Bahar Çığırga (7), Cizîrê (Cizre)
22 November: Coşkun Benzer (12), Kilis
22 November: Fırat Geçmez (18), Silvan
3 December: Mehmet İşler (18), Midyat
6 December: Melek Bora (10), Dargeçit
16 December: Garibe Karasakal (18), Sêbîn (Nusaybin)
17 December: Veysi Başar (8), Amed (Diyarbakır)
17 December: Fatma Can (17), Amed (Diyarbakır)
24 December: Nafi Kalemli (14), Viranşehir
December: Hüseyin Ensari (16), Kars
December: Mehmet Yusufi (15), Başkale
December: November Oval (14), Gever (Yüksekova)

1993 – 67 barn
11 Januari: Gülistan İşiyok (12), Kulp
12 Januari: Nezir Ergün (8), Cizîrê (Cizre)
12 Januari: Hacer Ergün (6), Cizîrê (Cizre)
12 Januari: Hıdır Ergün (17), Cizîrê (Cizre)
31 Januari: Naze Ekici (12), Şirnex (Şırnak)
31 Januari: Şemsi Ekici (4), Şirnex (Şırnak)
31 Januari: Hamza Ekici (6), Şirnex (Şırnak)
17 Februari: Esra Saçaklı (8), Silan
20 Februari: Abide Ekin (3), Basa
7 Maj: Gürgiz Bayındır (5), İdil
23 Maj: Naim Aslan, Gever (Yüksekova)
25 Maj: Semra Bayram, Silvan
18 Juni: İrfan Fidan (17), Savur
7 Juli: Mahmut Aydemir, Silopi
7 Juli: Fadile Aydemir (6), Silopi
7 Juli: Ayşe Yıldız, Silopi
11 Juli: Dinçer Levent (16), Hamur
11 Juli: Feride Levent (15), Hamur
13 Juli: Canan Çiftçi, Diyadin
13 Juli: Dilşah Çiftçi, Diyadin
13 Juli: Ender Çiftçi, Diyadin
13 Juli: Ruken Çiftçi (6), Diyadin
20 Juli: Azad Sabırlı (7), Bahçesaray
20 Juli: Yunus Sabırlı (2), Bahçesaray
20 Juli: Bahar Turan (3), Bahçesaray
20 Juli: Sevil Ağaç (7), Bahçesaray
20 Juli: Suzan Turan (10), Bahçesaray
20 Juli: Yıldız Güzel (13), Bahçesaray
20 Juli: Nezahat Elmalı (12), Bahçesaray
20 Juli: Eylem Elmalı (4), Bahçesaray
20 Juli: Azime Elmalı (14), Bahçesaray
20 Juli: Muhammet Yaşar (8), Bahçesaray
20 Juli: Hanım Yaşar (4), Bahçesaray
20 Juli: Hürriyet Sevgili (12), Bahçesaray
24 Juli: C. M. (12), Silvan (Van)
30 Juli: Elif Rani (7), Pazarcık
30 Juli: Gözde Rani (4), Pazarcık
14 Augusti : Zeynep Çağdavul (18), Digor
14 Augusti : Selvi Çağdavul (16), Digor
14 Augusti : Gülistan Çağdavul (18), Digor
14 Augusti : Yeter Keremciler (14), Digor
14 Augusti : Zarife Boylu (16), Digor
14 Augusti : Necla Geçener (14), Digor
Augusti : Seyhan Doğan (12), Dargeçit
Augusti : Abdurrahman Coşkun (18), Dargeçit
Augusti : M. Emin Aslan (18), Dargeçit
11 September: Seyithan Balçık, Cizîrê (Cizre)
11 September: Mesut Balçık, Cizîrê (Cizre)
13 September: Yusuf Bozkurt (14), Şirnex (Şırnak)
13 September: Halit Akıl (12), Şirnex (Şırnak)
21 September: Ahmet Arcagök (11), Amed (Diyarbakır)
28 September: İdris Ülüş (12), Gever (Yüksekova)
30 September: Sercan Ülüş (7), Gever (Yüksekova)
2 Oktober: Şakir Öğüt (7) Altınova/Muş
2 Oktober: Cihan Öğüt (4) Altınova/Muş
2 Oktober: M. Şirin Öğüt (1) Altınova/Muş
2 Oktober: Aycan Öğüt (6) Altınova/Muş
2 Oktober: Çınar Öğüt (3) Altınova/Muş
9 Oktober: Zana Zoğurlu (16), Lice
9 Oktober: Lokman Zoğurlu (17), Lice
10 Oktober: Yalçın Yaşa (13) Amed (Diyarbakır)
22 Oktober: Dilbirin Canpolat (3,5), Lice
22 Oktober: Suna Canpolat (2), Lice
22 Oktober: Hüseyin Canpolat (15),Lice
17 December: Halil Leco (13), Ovacık
December: Mahmut Erol (15), Dargeçit

1994 – 84 barn
3 Januari: B. A. (12), Hani
5 Januari: Keko Gül (12), Adana
6 Januari: Ali Katmış (1), Cizîrê (Cizre)
7 Januari: A. Halim Rüzgâr (12), Batman
10 Januari: Muhammet Bilgiç (5), Cizîrê (Cizre)
10 Januari: Ahmet Bilgiç (6), Cizîrê (Cizre)
14 Januari: Azad Önen (16), Amed (Diyarbakır)
18 Januari: Süleyman Gün (15), Amed (Diyarbakır)
25 Januari: Ahmet Efe (8), Amed (Diyarbakır)
13 Februari: İbrahim Şeflik (5), Silopi
16 Februari: Hakan Yalçın (14), Amed (Diyarbakır)
23 Februari: Bilavşan Asper (17), Tetwan (TatWan (Van))
26 Februari: Sevgi Asma (7), Kurtalan
26 Februari: Sohbet Öngün (3), Sason
26 Februari: Hanifi Yıldız (13), Sason
26 Februari: Hüseyin Tekin (16), Sason
1 Mars: R. A. (3), Qoser (Kızıltepe)
19 Mars: Ferman Cingöz (16), Lice
27 Mars: Mirza Yıldırım (3), Şirnex (Şırnak)
27 Mars: Mehmet Yıldırım (15), Şirnex (Şırnak)
27 Mars: Abdülkerim Yıldırım (2), Şirnex (Şırnak)
27 Mars: İrfan Yıldırım (5), Şirnex (Şırnak)
27 Mars: Xunaf Yıldırım (3), Şirnex (Şırnak)
27 Mars: Çiçek Benzer (2), Şirnex (Şırnak)
27 Mars: Ali Benzer (7), Şirnex (Şırnak)
27 Mars: Ayşe Benzer (1), Şirnex (Şırnak)
27 Mars: Ömer Benzer (12), Şirnex (Şırnak)
27 Mars: Abdurrahman Benzer (4), Şirnex (Şırnak)
10 April: İlhami Menteş (12), Lice
10 April: Raif Menteş (13), Lice
27 April: Keziban Kalkan (15), Genç
28 Maj: Tuncer Güler (11), Ağrı
30 Maj: Şerif Ekin (13), Basa
2 Juni: Ahmet Kaya (13), Gever (Yüksekova)
2 Juni: Hasan Demir (14), Gever (Yüksekova)
5 Juni: Didar Elmas (7), Ovacık
8 Juni: Barzan…. (2), Silvan (Van)
25 Juni: Hüsnü Turan (10), Sêbîn (Nusaybin)
25 Juni: Eylem Tur (13), Sêbîn (Nusaybin)
25 Juni: Süleyman Erik (9), Sêbîn (Nusaybin)
25 Juni: Emrullah Zeybek (10), Bitlis
25 Juni: Hikmet Argün (13), Bitlis
27 Juni: Xanime Sincar (17), Ömerli
28 Juni: Hayri Yüksel (15), Ömerli
4 Juli: Atilla Kılıç (14), Kozluk
8 Juli: Nurullah Solhan (16), Qoser (Kızıltepe)
8 Juli: Emrullah Solhan (14), Qoser (Kızıltepe)
8 Juli: Selma Solhan (7), Qoser (Kızıltepe)
11 Juli: A. Menaf Tunç (14), Sêrt (Siirt)
16 Juli: Kenan Dartan (12), Kozluk
31 Juli: Gültekin Acet (10), Bismil
5 Augusti : Abdullah Kamçı (16), Gever (Yüksekova)
8 Augusti : Sedat Barış (18), Batman
12 Augusti : Netice Coşkun (14), Kulp
12 Augusti : Mümine Zümrüt (18), Kulp
15 Augusti : Çelebi Özgüç (15), Savur
15 Augusti : İshak Özgüç (13), Savur
22 Augusti : Savaş Ateş (11), Dicle
22 Augusti : Halit Güneş (13), Dicle
22 Augusti : Bayram Güneş (13), Dicle
22 Augusti : Vedat Balta (12), Dicle
22 Augusti : İbrahim Balta (13), Dicle
22 Augusti : İsa Can (15), Dicle
1 September: Nurettin Doruk (18), Amed (Diyarbakır)
13 September: Sadettin Doğan (10), Lice
15 September: Sedat Öner (7), Eruh
15 September: Mehmet Sercan (9), Eruh
15 September: Cemşit Adıgüzel (13), Eruh
20 September: Şükran Yıldız (11), Çukurca
25 September: Dilek Serin (3), Dersim
25 September: Yeter Işık (16), Dersim
25 September: Elif Işık (18), Dersim
25 September: Recep Tartar (8), Genç
25 September: Kürdiye Savaş (8), Genç
25 September: Emrah Tartar (8), Genç
25 September: Faruk Savaş (11), Genç
2 Oktober: Filiz Kayış, Ceylanpınar
3 Oktober: İlyas Yiğit (6), Çat
3 Oktober: Adil Boztaş (10), Kağızman
9 Oktober: Nurşan Bulut (13), Palu
10 Oktober: Mehmet Üste (12), Pazarcık
31 Oktober: Hamdi Dündar (18), Gever (Yüksekova)
31 Oktober: Fikri Yılmaz (15), Gever (Yüksekova)
18 November: Cüneyt Tarhan (11), Tetwan (TatWan (Van))
1 December: Yunus Turgut (13), Silopi
December: Hasip Kaya (9), Doğubayazıt
December: Yılmaz Kaya (10), Doğubayazıt

1995 – 7 barn
April: Erol Öztunç (2), Qilaban (Uludere)
17 Maj: Ahmet Bulut (10), Ömerli
17 Maj: Rahim Kumru (10), Ömerli
25 Maj: Dinar Aras (12), Iğdır
25 Maj: Cüneyt Aras (6), Iğdır
25 Maj: Ergün Aras (3), Iğdır
25 Maj: Ferdi Aras (2), Iğdır

1996 – 6 barn
2 Maj: Hazal Sevim (17), Baykan
8 Augusti : Dilan Bayram (2), Adana
8 Augusti : Berivan Bayram (4), Adana
13 November: Hatice Bozaslan (17), Derik
2 December: Oktan Çaçan (14), Amed (Diyarbakır)
11 December: Mehmet Banan (15), Midyat

1997 – 7 barn
6 Mars: Musa Adsız (12), Akçakale
23 April: M. Şerif Öztürk (11), Qoser (Kızıltepe)
25 April: Muhammet Kulçur (12), Dumlu/ Erzurum
25 April: Gökhan Kulçur (10), Dumlu/ Erzurum
8 Maj: Fedai Öğürce (4), Pasinler
10 November: M. Özdemir (17), Ceylanpınar
11 November: Bilal Alanca (5), Sêbîn (Nusaybin)

1998 – 2 barn
Januari: Fatih Kaya (18), Batman
15 Mars: Engin Ceylan (14), Lice

1999 – 12 barn
14 Mars: Tugay Ergin (10), Hani
26 Mars: Abdurrahman Gezer (18), Osmaniye
17 April: Yılmaz Elüstü (17), Genç
15 Maj: Kenan Oğuz, Erzurum
15 Maj: Deniz Oğuz, Erzurum
15 Maj: Cansu Oğuz, Erzurum
20 Juni: Mehmet Algan (11), İdil
1 Augusti : Fırat Çiçek (9), Elazığ
1 Augusti : Onur Şahin (11), Elazığ
1 Augusti : Sedat Karakoç (14), Elazığ,
17 Augusti : Şaban Çadıroğlu (15), Wan (Van)
25 September: İnan Cila (11), Ovacık

2000 – 3 barn
Serdar Günerci (17), Amed (Diyarbakır)
Welat Şedal (10), Gever (Yüksekova)
İsmail Şedal (8), Gever (Yüksekova)

2004 – 1 barn
21 November: Uğur Kaymaz (12), Mêrdîn (Mardin)

2006 – 8 barn
29 Mars: Abdullah Duran (9), Amed (Diyarbakır)
30 Mars: Enes Ata (8), Amed (Diyarbakır)
30 Mars: İsmail Erkek (8), Amed (Diyarbakır)
Mars: Fatih Tekin (3), Batman
Mars: Ahmet Araç (17), Mêrdîn (Mardin)
3 April: Mahsum Mızrak (17), Amed (Diyarbakır)
3 April: Emrah Fidan (17), Amed (Diyarbakır)
5 September: Mizgin Özbek (10), Batman

2008 - 1 barn
15 Februari: Yahya Menekşe (12), Şirnex (Şırnak)

2009 – 1 barn
23 April: Abdülsamet Erip (14), Colemerg (Hakkâri)

www.rojev.se

Va där!

Kvinnan – en historisk uppläxare

Genom tiden vet vi att flickaktighet är något fördärvligt, såväl från äldre språkbruk till dagens skällsord, har flickaktighet definierats som antingen svag och undergiven, eller som rubbad och opålitligt.

För att ni läsare inte ska tro att undertecknade slentrianiskt förväxlar begreppen kvinna och flicka, så har jag gjort upp en definition. Det kan förklara under vilka omständigheter jag byter av orden flicka och kvinna ibland. En flicka blir en kvinna, då hon tar det moderliga ansvaret, då hon träder från rollen som betraktare till rollen som ansvarstagare, då hon blir självaste källan för livet.

I gammal kristen symbol brukar man alltid gestalta kvinnan bredvid ormen, varför?

I det sumeriska Gilgamesheposet, där man berättar om hur tronföljaren Gilgamesh i sitt försök att bli odödlig, fick ett stycke sjögräs som skulle ge honom denna eviga lycka. Då han la undan sjögräset för att ta sig en klunk vatten från sjön, slank ormen fram, svalde denna magiska snärjväxt och blev odödlig. I äldre babylonisk och sumerisk mytologi ondgjorde man sig inte på ormen, utan accepterade livet som det var, dödligt.
Det var också ifrån Gilgamesheposet som Gamla Testamentet tagit översvämningstemat (Noahs ark). Detta symboliska bildspråk förmedlar livets essens : att den lever på annat liv. Ormen, ska representera den som har visdomen om livet, varje gång ormen ömsar skinn så föds den om pånytt, och på det här viset är det ormen som besitter kunskapen om odödlighet.

I Gamla Testamentet är sagan väldigt ödesdiger, den är grym mot ormen och kvinnan, som blir anledningen till att människan portas från Edens lustgård, påfallande nog norra Kurdistans hemtrakter, Wan.
Hur löd myten om Edens lustgård? Var det inte kvinnan som på ormens befallning tog en tugga av kunskapsäpplet? I gamla testamentet, blir kvinnan och ormen två skurkar som får slut på paradisets fröjder, dessa två bovar ger upphov till liv och död (tidsbegreppet), mannen och kvinnan tudelas i olika kön och börjar paras.

Om vi nu ska förstå beska smaken i detta, blir kvinnan syndaren, i evigheter ska hon straffas för denna synd. Vad var då synden för det gamla testamentet? Kvinnans synd är den verklighet hon frammanat, den som smakar på kunskapsäpplet, hon som träder ur Lustgårdens eviga dvala och istället blir självmedveten.
I Nya Testamentet, blir Marias jungfrufödelse en riktig paradoxal, självmotsägande ideal om kvinnans natur. Utifrån olika religiösa inriktningar finns det varierande utsagor på Jungfru Maria, men ett helgon som blivit ett kvinnligt ideal sedan dess. Med denna fromma och obefläckade omskrivning av gravida processen, måtte Jesus avsikter bakom reformerna kring kvinnan vara god, han försökte ge den ursprungliga ”syndaren” kvinnan, en ny roll i samhället.

Dagens Nord, de ekonomiskt dominerande Västområden, spred denna antika paradox om kvinnan genom det kapitalistiska världssystemet. En kvinna, en äkta kvinna, ska alltid vara den moderliga, på något sätt också den jungfruliga ansvarstagerskan som ska uppfylla alla krav om ljuvhet och mildhet, ombesörjning, hon ska vara lika mycket skygg mot sexualitet samtidigt sexuellt attraktiv och öppen inför smekningar . Det kapitalistiska världssystemet, har inte bara lyckats splittra kvinnan i moraliskt dilemma, kapitalismen har fastställt normer som förtärt henne.
Från att tidigare behandlas som livets källa, den auktoritet från vilken man kan lära om livets mäktiga mysterium, har kvinnan i moderna sammanhang blivit till en ahistorisk varelse, ett djur utan värde för större reflektioner.

Om man slår upp en gammal svensk ordbok, betyder ordet slampa en flicka, i dagens sammanhang tolkas som en hora. Detta är bara ett litet exempel från det blyga svenska samhället, ett exempel som påvisar hur den moderna kapitalistiska ekonomin tänjt alla moraliska barriärer och degenererat kvinnan. Det globala handelsnätverket (kapitalism) har spridit sexistiska - och rasistiska - normer till starkare universell omfattning än FN-konventionerna om de mänskliga rättigheterna .

Återigen är det kvinnan som får – och måste – bära samhällets tyngsta börda.

Öcalan skriver om hur kvinnans roll som en stor förtryckt grupp, måste fungera som avtryckaren för det alternativa samhällsskicket. Demokratiska Samhällspartiets (DTP) valseger vittnar om områdets kvinnliga auktoritet och hur PKK:s nya paradigm slagit rötter i norra Kurdistan på rekordfart. Denna valseger är historisk, ett första steg till ett matriarkat samhälle. DTP kom först med 17 utvalda kvinnliga borgmästare, denna historiska maktförskjutning skedde trots turkiska myndigheternas sabotage av valprocessen, där det rapporterats om tydligt valfusk i form av brända valsedlar och fråntagandet av tre tusen valberättigades rösträtt.

Valsegern i kommunvalet i Turkiet och Kurdistan, visar ett nytt paradigm, ett nytt tänkande i den kurdiska mentaliteten och kurdiska befolkningen. Inte längre kan man anklaga PKK:s ideologi, Öcalans förslag om alternativ systemstruktur som rent teoretisk spörsmål och sinekur i akademisk anda (obs: PKK är en akademi). Som svar på dessa tankebryderier kom Öcalans senaste mötesprotokoll med advokaterna, hans analys av situationen av DTP:s valseger och den kvinnliga dominansen vävde han in i sina tidigare utläggningar om ett nytt samhällssystem. Öcalan förbryllas inte av resultatet, uttrycker att det var segern var förväntad. Han framhäver paralleller med myterna, i en tredje dimension, även om det symboliska språket inte är historiskt korrekt, menar han att myterna var elitens skapelse, sålunda maktens verktyg.

Besöket var från förra veckan, på fängelsefästet Imrali som är under europeisk juridisk territorium. Öcalan drog upp paralleller med sumeriska mytologin, nämnde även Islam som stor förlorare i försök att lyfta fram kvinnan i Mellanöstern. Efter DTP:s valseger, med kvinnliga borgmästare i försätet, förmanade Öcalan i vilket stort allvar vi måste skydda denna nyvunna kvinnliga dominans i samhället. Som man kanske är tidigare bekant till lever Öcalan under fördärvlig villkor, man har beordrat honom flertalet gånger särskild isoleringsstraff för att komma med liknande uttalanden.

Ett alternativt samhälle måste vara uppbyggt på en mentalitet och system som är motsatt till statens centraliserade, teologiska konstruktion, en teologisk konstruktion, menar Öcalan i sina historieskrivningar, grundad på ett utav mannens ytterliggare myter om den svaga kvinnan. Detta vanemässiga auktoritetsmönster som folk har gentemot staten, kan kvinnorna bryta.
Staten är det manliga tänkandets seger, i sumeriska mytologin besegrar vishetsguden Enki över himmelsgudinnan Inanna och hon blir en galen och utstött gudinna. Öcalan har också påpekat, i dialektisk tankeled, att det manliga tankesättet och det kvinnliga förvisso har sina naturliga motsättningar, inte könsroller som efterkonstruerats för kvinnan på en artificiell väg till att tillfredställa maktens retorik i kapitalismens exploatering för den hysteriska vinstindrivningen – förteckning till vad Wallerstein syftar på när han skriver Kondratiev- cykeln.

Liksom fallet med naturen, där olika årstider blir varandras motsatta effekter, vintern, kall och slaskig, sommaren och våren en häftig vegetation, uppblomstring och torka, likaså finns dessa motsättningars antites och syntes i det manliga och det kvinnliga tänkandet. Fast de här motsättningarna är inte av sådan särskiljning som gör upp en dikotomi, även om motsättningarna är naturliga, är de inte slutgiltiga, inte biologiska anlag som aldrig går att överbryggas. Som social varelse lär mannen och kvinnan av varandras insikter och det som traditionellt anstiftats som äktenskap, skulle egentligen vara dessa båda överbryggar varandras roller, förenas med varandra och återskapa det som genom årtusenden varit de ursprungliga enheterna (Yin och Yang, Adam och Eva).
Den sumeriska civilisationens segerrika befästning runtom världen, statens utveckling alltså, har gjort att den patriarkala mentaliteten blivit ett vedertaget faktum liksom ett grundläggande element för samhällets ekonomi och överlevnad i det kapitalistiska systemet. Det är normen om kvinnan som antingen ödmjuk och undergiven, eller brännmärkt som ond och vildsint om hon, liksom Inanna, försöker återta sin auktoritet. Staten livnär på kvinnan som bofast och hemmastadd matproducent, och som tämjare, barnskötare. Som kvinna i fager ålder ska hon uppoffra sina visioner för pojken, mannen eller gubben.

Man ska inte avsäga den roll som genom naturliga vägnar uppburits av kvinnan, liksom tidigare nämnt finns det skillnader mellan manligt och kvinnligt utifrån resultat av en lång evolutionär process. Det jag syftar på, för att återigen drypa essensen av Öcalans skrifter, är konflikten mellan manligt och kvinnligt, det som i Mesopotamiens bördiga slätter och dalgångar, under civilisationsbildningen, fungerat som främsta maktmedel av mannen: kvinnan. Hennes tempel blir deras maktcentrum, hennes keramik deras prydnad. Från olika kilskrifter kan vi urskönja maktstriden gudar och gudinnor ställde emot varandra., ännu idag pågår denna strid, och som PKK fastslagit vid många tillfällen är kvinnans verklighet, Kurdistans verklighet.

Zilan Farqinî

Hundkurden vs. Cehş (landsförrädare) & dijmin (fiende)

Bland Kurder finns en hundkurd; det är hon som tror att ju mer inaktiv Kurden är desto större blir chanserna för ett fritt Kurdistan. Hundkurden fördömer all Kurdisk aktivitet, är gärna patetiskt liberal, naivit demokrat, löjligt utilitaristisk och destruktivt förstående för dijmins primitiva världsbild. Hundkurden har helt enkelt vänt på orsak och verkan och tror att Kurdens situation beror på Kurden själv: hennes orimliga krav och oresonliga idé om att leva ett fritt liv i ett demokratiskt Kurdistan. Den intellektuelle hundkurden kan i sina bästa stunder se dijmin som det verkliga – offret!

Kurden ligger inte tillräckligt still under våldtäkten, Kurden visar inte tillräckligt mycket glädje under misshandeln och Kurden hurrar inte tillräckligt högt när hon blir bestulen. Hundkurden är den absolut mest effektiva produkt av assimileringsbrotten mot Kurdvaron: en självgående självförintare. Hon ser ut och låter som en Kurd, är upplyst och modern och har alltid en stenhård övertygelse om den rätta vägen. Hundkurden förför när hon förstör.

Vad gäller Cehş så är saken klar; en Cehş jobbar för dijmin av övertygelse om dijmins överlägsna värde (cash hatar sig själv och har hittat en väg ur sig själv), ekonomiska fördelar eller helt enkelt pga. dålig karaktär och feghet. Vad gäller dijmin så är även den saken klar: allt utom total utplåning av allt Kurdiskt är ett nederlag. Segern måste uppnås till varje pris, vare sig det sker med tvångsassimilering, censur, mord, misshandel, kidnappning, stöld, hot eller trakasserier. Problemet är varken cash eller dijmin – de levererar efter recept och är förutsägbara – utan just hundkurden: klistret mellan Kurden och dijmin; den som har en fot i varje dynghög och ständigt fungerar som bro mellan den frie kurden och dijmin.

Klistret som håller ihop det som är dömt att gå isär – hundkurden drar bara ut på det oundvikliga; en självspäkare som får dåligt samvete av gott samvete och reproducerar gärna sin rationalitet i andra Kurder.

Av:
yekeminfederasion.blogspot.com

FLASH! AKP utfärdade razzior i 14 städer, 70 DTP politiker arresterades!

På morgonen utförde turkiska poliser arresteringar av fler än 70 DTP- politiker i 14 städer i Turkiet och norra Kurdistan, rapporterar Roj TV och nyhetsbyrån ANF. DTP riktade snabbt kritik mot regeringspartiet AKP för att ”vilja hämnas” efter valnederlaget vid lokalvalet i dem kurdiska områdena. Ahmet Turk, DTP manlige språkrör riktade hård kritik mot den turkiska staten i ett tal vid det turkiska parlamentet strax efter arresteringarna.

Samtidigt höll Demokratiska Samhällspartiet presskonferens utanför partiets huvudkontor i Ankara. DTP:s kvinnliga språkrör Emine Ayna fördömde arresteringarna och framförde att dessa visar på att AKP och turkiska militären inte vill acceptera valresultatet efter lokalvalet.

www.rojev.se

Delta i webbkampanjen till stöd för Roj TV!

Den turkiska regeringen har under den senaste tiden försökt med alla sina diplomatiska påtryckningsmetoder att stänga ner den kurdiska satellitsända tv-kanalen Roj TV. Turkiets krav är att den danska radio- och tv-myndigheten skall dra tillbaka Roj TV:s sändningslicens och på det sättet tysta ned det kurdiska folkets röst och ta ifrån det kurdiska folkets rättigheter till att få ta del av nyhetssändningar och information om det egna landet och det egna språket.

Detta är en diplomatisk internationell skandal då köpslagning om alla Europeiska och internationella konventioner som skett försäkrar varje enskild individs rätt till yttrande- och åsiktsfrihet. Samtidigt är detta ett brott mot alla de värden och principer som slår vakt om och värnar om oinskränkt tryckfrihet och yttrandefrihet vad gäller rätten till att kunna sända information och nyheter. Detta innebär samtidigt medgivanden för Turkiets folkmord på det kurdiska folket samt dess assimileringspolitik vars främsta mål är att kunna förgöra och förinta den kurdiska kulturen, den kurdiska viljan, den kurdiska identiteten och det kurdiska språket!

Om den danska radio- och tv-myndigheten drar tillbaka Roj TV:s sändningslicens i syfte att tysta ned det kurdiska folkets röst, intar landet plats i Turkiets assimileringspolitik gentemot det kurdiska folket. Danmark som förespråkar för mänskliga rättigheter samt rätten till yttrande- och åsiktsfrihet kommer även att bana väg för Turkiet att utöva sitt folkmord och förtryck på det kurdiska folket.

Det gäller för Danmark att inte ge vika för krav på köpslagning om landets rättssystem, internationella och Europeiska konventioner om mänskliga rättigheter samt rätten till yttrandefrihet och åsiktsfrihet, för att garantera Danmarks premiärminister Rasmussen den ledande posten inom NATO.

Om så sker, kommer Turkiet att lyckas med att skapa en internationell hegemoni i sin politik vars mål är att främja massmord och massakrer av det kurdiska folket som pågår och har pågått under denna nations ledning.

Vi vädjar därför alla som tror på demokrati, demokratiska värden och normer att stödja webbkampanj till stöd för Roj TV. Roj TV är garantin för det kurdiska språkets, den kurdiska kulturens och den kurdiska viljans fortlevnad.

Låt oss därför ej tillåta och acceptera att köpslagning om vår vilja, vårt språk, vår kultur och vår röst sker! Delta i webbkampanjen till stöd för Roj TV på:
www.support.roj.tv


Kurd.se

PROTESTERA MOT VALFUSKET I TURKIET!

LÖRDAG 11 / 4
SERGELS TORG KL 13.00

Pia Kjärsgaard försvarare av Roj TV.

Turkiets framgångsrika förhandlingar under Natos toppmöte för att acceptera Anders Fogh Rasmussen som generalsekreterare gör främlingsfientliga Dansk Folkepartis ledare Pia Kjärsgaard rosenrasande.

Villkoren som Turkiet ställt är "fullständigt oacceptabla", rasar hon. Oväntat blir hon även en försvarare av en kurdisk tv-kanal som sänder från Danmark och sägs ha koppling till terrorstämplade PKK.

"Jag tror gott de kan se sig i månen efter någon form av ursäkt eller stängning av en radiostation. Det är ju inte en statsministers eller regerings uppgift. Det har de svårt att förstå", säger Kjärsgaard med hänsyftning på den turkiska ledningen.

TT-Ritzau

Fyra delegationsmedlemmar från EP anhållna i Agirî

Fyra delegationsmedlemmar utsända av Europaparlamentet har anhållits av polismyndigheterna i Agirî- provinsen, rapporterar Firat News Agency (ANF). Orsaken till anhållandet är ännu okänd enligt nyhetsbyrån. Delegationsmedlemmarna skickades till regionen för att bevaka söndagens lokalval som hölls den 29 mars 2009 i kurdiska staden Agirî (Agri).

Pro-kurdiska Demokratiska Samhällspartiet (DTP) överklagade valresultatet efter att det hade visat sig att valfusk givit regeringspartiet AKP segern. Partiet har även insamlat brända och förstörda valsedlar som hittats på många håll i staden. DTP har överlämnat bevisning om valfusk till turkiska valmyndigheten, som ändå beslutade att ingen omräkning och omval i staden borde göras.

rojev.se

Venedigbiennalen omfattar den kurdiska kulturen

I Venedigbiennalen, som är ett av världens största kulturella event, kommer den kurdiska kulturella identiteten och Kurdistan presenteras för första gången. Evenemanget kommer att hållas under 7 juni-november 2009.

I år genomförs den internationella utställningen för femtiotredje gången och presentationen av Kurdistan går under namnet ”Planeten Kurdistan”. Europaparlamentets vice ordförande Luisa Morgantini, Vittorio Agnolett, koordinatör för europaparlamentets kurdiska vänskapsgrupp och representanter för "Marco Polo System" presenterade evenemanget under en presskonferens i onsdags.

Enligt organisatörerna är syftet med evenemanget inte enbart att presentera kurdiska artister, utan även att vara en plattform för diskussion kring den kurdiska kulturen. Enligt organisatörerna har ”Planet Kurdistan” förverkligats efter ett hårt arbete från Leyla Zanas sida och genom ett nära samarbete mellan kurder och icke kurder.

Andra namn som närvarande i konferensen var den kurdiska regissören Bahman Ghobadi, "Marco Polo Systems" ordförande Pietrangelo Petteno, kurdiska artisten İlter Rezan och Burhan Jaf, representant för den kurdiska regionen i EU.


Kurd.se

Öcalan: Den väpnade kampen kan endast få ett slut genom dialog

Föregående vecka mötte den kurdiske folkledaren Abdullah Öcalan sina advokater. Under mötet framförde Öcalan om bland annat hur och från vilka håll ett krig har förts mot PKK och betonade att den enda som inte tagit ställning mot kurder och PKK var Olof Palme.

Under mötet med sina advokater förra veckan framförde Öcalan att kriget mot PKK planerats och drivits av NATO. Öcalan framförde att NATO startade kriget 1985 med hjälp av Tyskland och efter stora påtryckningar även fick åtskilliga stater i Europa i kampanjen mot PKK. Han framförde även viktiga synpunkter om den kommande nationella konferensen, som kommer att hållas i Hewlêr (Erbil) i södra Kurdistan (norra Irak).

”De ser oss som motståndare från alla olika håll. Vår filosofi utgör ett hot mot dem. Ett år efter vår väpnade kamps början, startade Tyskland krig mot oss efter NATO:s kommando. NATO pressade även åtskilliga stater i Europa att arbeta emot oss. Det finns vetskap om att Gladio organiserades och grundades i olika länder efter NATO.s kommando. Gladio är NATO:s formella institution. I Italien finns exempelvis en stor Gladio-organisation. I Europa tog Tyskland på sig denna roll mot oss. De organiserade åtskilliga stater i Europa mot oss. Det vara enbart Olof Palme i Sverige som inte accepterade detta. Olof Palme framförde att han inte tänker ta ställning mot kurder. Olof Palme vägrade att ta ställning mot oss, det kan vara en del i förklaringen till att Palme mordet”.

Tyskland framställde oss som terrorister
”Jag förstår motståndet bättre nu. De försökte tidigare beskylla oss för Palme-mordet. Efter 1985 fick Tyskland i uppgift att framställa oss som terrorister och Storbritannien fick sedan stå för planeringen. Därigenom organiserade NATO åtskilliga stater i Europa mot oss, men Sverige accepterade det inte och av den orsaken mördade de Palme. Detta var motivet för Palme-händelsen. Han mördades av NATO. Under den tiden tog Palme inte ställning mot oss och gav stöd åt Sydafrika. Han gav även stöd åt Vietnam. Olof Palme gav stöd åt liknande rörelser. Av denna avseende var han skyldig i deras ögon, han var kriminell! ’Jag kommer inte kalla kurder för terrorister’ sade han och av denna anledning mördade de honom. Från 1985 till 1990-talet använde NATO-Glado sig av Tyskland mot oss, under 90-talet höll Storbritannien den rollen. USA - Israel spelade en roll i att få mig till Imrali”.

Talabani kände till Gladio.s beslut
NATO.s Gladio organisation i Turkiet inleddes med avrättningar. De flesta beslut om avrättning fattades av Amerika. Under den tiden bad Celal Talabani oss att ’stoppa kriget’. Idag förstår jag att Talabani kände till Gladio.s beslut. När vi utlyste vapenvila under 90-talet var Talabani medveten om att Amerika spelade ett spel. Dessa avrättningar fortsatte fram till mötet mellan Erdogan och Bush den 5 november 2007. Den 5 november sa Amerika stopp till Levent Ersöz och Veli Kucuk-anhängare, men när dessa ville fortsätta beslöt USA att eliminera dem. Detta är Ergenekon-händelsen. De som åtalas idag är inte riktiga Ergenekon utan Ergenekons fasad”.

Öcalan framförde även att Storbritannien skapade en ”andra person” under 90-talet och försökte driva strategin via Semdin Sakik.

”När de inte kunde kontrollera mig började de att skapa en ”andra person” i PKK. Jag förstod detta av Semdins ivriga handlingar. Under den tiden mördade de min barndomsvän Hasan Bindal. Jag förstod att det var ett planerat attentat, han hade mördats med en kula. Jag reflekterade länge och förstod att han ansågs vara den person som kunde ta efter mig. Hasan Bindal mördades för att han var den enda i min krets som skulle kunna vara ögonvittne och avslöja den attentat som skulle vara mot mig. När de insåg att de inte kunde kontrollera mig utfördes mordet. Några av dessa mord vet jag personligen om. Att de försökte skapa en ”andra person” i PKK och avrättningsplanerna, hade under den tiden kommit ut i media. De försökte förhindra mig och ta över PKK inifrån. De skulle mörda min far och röva bort min mor. Det är tradition under forna krigstiden. Segraren mördar andra sidans huvudman i familjen och tillfångatar kvinnorna och barnen samt tar rikedomarna. De försökte att göra samma sak mot mig”.

Gladio är Ergenekon ”De outredda morden som kom på agendan under 90-talet iscensattes via Turkiet av Gladio.
Gladio är Ergenekon. Ergenekon är inte enbart en underrättelsetjänst utan även en inre organisation. Denna organisation får lön av USA. Jag förstår nu, NATO har bedrivit ett krig riktad mot oss och vi har för vårt krig mot NATO. Efter 90-talet träffade Dogan Gures Storbritannien och framförde sedan ’Storbritannien har tänt grönt ljus för oss’. USA gav stöd åt dem och avrättningar utan rättegång inleddes. Av denna anledning anförtroddes Gures och Ciller en uppgift. Tansu Ciller fick fullmakt och direktorder från USA att mörda Behcet Canturk, Savas Buldan och andra kurdiska affärsmän. Tansu Cillers tidigare uttalande om att ’jag har listan i fickan’. Den listan fick hon av Amerika. Amerika organiserade detta personligen. Abdulkadir Aygan offentliggjorde det under sin bekännelse. Han sa ’vi tillfångatog och sköt, tillfångatog och sköt’. Özal stred också mot oss, men förde en annan krigsform. Han var emot dråp på civilbefolkningen.
5 november 2007 fick avrättningarna och andra frågor nya beslut. Detta beslut kan tolkas från ett av Veli Kucuk’s uttalanden. Veli Kucuk berättar att ’den 5 november beslutades vår likvidation’. Dessa är besluten som togs den 5 november 2007 under mötet mellan Erdogan och Bush. Den 5.te november sa Erdogan till USA ’vi kan stoppa dessa avrättningar utan rättegång, om ni eliminerar PKK. Från det datumet har dessa avrättningar avstannat. AKP-regeringen var medansvarig för dessa avrättningar under sina första fem år och är skyldig för dessa avrättningar. Vad fick USA i gengäld? Kurdistans regionala regering.
Denna Ergenekon som offentliggörs är inte den riktiga Ergenekon. Den här Ergenekon-gruppen är den grupp som kämpade mot besluten den 5 november. De upphävdes för att de inte godkände besluten som togs den 5 november. Under den tiden planerades även dagens milda Islam-projekt. Även Hizbollah är skapad av Amerika. Dessa har fått utföra åtskilliga outredda attentat”.

Öcalan föreslår att en utredning påbörjas för att klargöra dråpen och att planeringarna inför detta görs inom kort. Den som står skyldig för detta, om även jag är skyldig till detta, bör ställas inför rätta. EU:s och Amerikas roll borde vara att undersöka vad Gladio gjort och offentligöra det. Endast då kan Turkiets befolkning reda på sanningen.

Nationella konferensen
Öcalan framförde även sin mening angående den nationella konferensen som kommer att äga rum och framförde åter sitt ”fem distrikts” krav [Red.anm: fritt översatt av begreppet ”bes ilce”]. Han framförde även att konferensens syfte och dagplan inte kan döljas och om konferensen organiseras utifrån att eliminera rörelsen kan den inte heta ”konferens”. Öcalan framförde även att media ger stor plats åt Talabanis uttalande om att han ska ”lämna PKK.s vapen till USA”, men att något sådant inte är möjligt. Öcalan vädjade till Barzani och Talabani och uttryckte följande; ”Herr Barzani och Herr Talabani, om ni accepterar att lämna över era vapen till USA, gör vi också det. Det deras styrkor står som symbol för, det utgör symbol för vår styrka med. Konferensen bör behandla diskussion om hur konflikten ska ta slut och inte om att överlämna vapen. En konferens som har i syfte att eliminera kan inte nå ett resultat”.

Vidar framförde Öcalan att det inte är acceptabelt att vika sig för USA.s politik och att USA vill ta över PKK som dem har tagit över Taliban och El Fetih.

”Om staten utvecklar dialog med kurder kan vapenfrågan diskuteras. De väpnade styrkorna kan inte upplösas förrän vårt folks rättigheter är säkrade. Varken rörelserna i söder, USA, Europa eller Turkiet som de tar plats i denna lek, kan göra det. Om de blir enade om att utföra en elimineringsplan, kommer hela rörelsen och folket att kämpa mot dessa in i slutändan. Vi är inte emot några, men vi kommer aldrig att acceptera en kapitulation.
Om USA.s politik ska framhärdas under konferensen, är vi inte med på konferensen, delta inte på den. Om de ändå ska delta, kan de delta under ”fem distrikt”-projektet som jag har nämnt tidigare”.

Öcalans vädjan
För att en konfliktlös stämning ska skapas vädjade Öcalan till turkiska presidenten, premiärministern och motståndspartierna att utelämna Europa och USA, och hitta en fredlig lösning i Turkiet. Att göra motsatsen innebär att provocera PKK och det kurdiska folket, menar Öcalan och framför att både PKK och det kurdiska folket då kommer att inta en självförsvarsposition.

”Vårt folk bör absolut inte ge sina röster till AKP eller övriga partier. DTP [Demokratiska samhällspartiet], kurder och alla demokratiska rörelser måste arbeta hårt. De måste utvidga sina arbeten. De [Red.anm: AKP] kunde inte ta över Diyarbakir, och kommer aldrig att kunna göra det heller. De kunde inte ta det ifrån mig. Om jag hade organiserat ett särskilt, felfritt rörelse samt arbetat och propagerat hade jag aldrig krönts i folkets hjärtan. Folkets lojalitet till mig är djup, den kommer från deras innersta väsen. Jag gratulerar hela folkets, speciellt barnens och ungdomarnas Newroz. Jag gratulerar även Turkiets befolkning. Vi är två stora folkgrupper med djupa historiska rötter. Vi kan lösa den kurdiska frågan tillsammans, vi kan överskrida den. Det behövs inga ingripanden utifrån, vi måste lita på oss själva. Jag vill inte ha en stat, utan främjar huvudsakligen för demokratisk nation. Vi kan ge hela världen en Newroz-hälsning inom demokratiska nationens och demokratiska konfederalismens ramar. Jag finner detta viktig för folkslagens skull och folkslagens frihet och gratulerar hela vårt folks och folkslagen i Mellanösterns Newroz".

Kurd.se