Många krafter gjorde närmanden till PKK efter att Öcalan kidnappades genom den internationella komplotten. Deras önskan var att PKK skulle överge Öcalan. Cemil Bayik, medlem i verkställanderådet inom Kurdistans Samhällsunion talade till nyhetsbyrån ANF, om tiden efter kidnappningen av Öcalan i Kenya och dem krav som ställdes mot PKK. Inom PKK gjordes en rad misstag, många var förtvivlade, dem hade förlorat hoppet och menade att PKK borde gå med på dem krav som ställdes av USA och andra krafter.
- Efter att herr Öcalan kidnappades fanns det personligheter och krafter som krävde att rörelsen övergav Öcalan, vad har du att säga om detta?
När ledare Apo kidnappades, fanns det krafter utanför PKK som skickade meddelanden till oss. Visa meddelanden kom ifrån europeiskt håll, andra kom ifrån södra Kurdistan. Budskapet i dessa meddelanden var; ”Ni måste överge Apo, ni behöver inte Apo längre, ni måste utse en ny ledare. Om ni gör det tillåter vi er att leva. Om ni inte gör detta kommer vi att göra slut på er inom 6 månader”. Det fanns personligheter som doktor Silêman som sa; ”Allting är över, vi måste rädda oss själva. Se, Amerika och världen är emot oss, dem tar tydlig ställning och ställer oss krav som vi måste följa, antingen går vi med på dessa eller så har vi en livslängd på 6 månader kvar, vi kan inte stå emot världen därför bör vi ge efter och gå med på dem ställda kraven, vi måste ge upp”. Även om vissa ledare inte sa det så tydligt, kunde man tolka det i deras tal och i deras agerande. Bland rörelsens medlemmar fanns också en stor tvetydighet. Många oroades över om huruvida ledarskapet inom rörelsen skulle kunna fylla tomrummet som lämnats efter Öcalan, skulle denna kunna bära ansvaret? Skulle denna kunna agera för att lamslå angrepp mot rörelsen? Skulle man kunna försvara ledarskapet? Kommer rörelsen att fortsätta att existera länge till? Det fanns en tydlig tvetydighet hos många, det kan man säga. Många undrade om rörelsen skulle ge upp eller om den skulle fortsätta att bedriva en frihetskamp, om rörelsen valde att fortsätta frihetskampen skulle man ha styrkan att försvara sig? Utan tvekan kan vi säga att dem som förstod komplotten också var dem som ville försvara rörelsen, det var dem som ville ha en fortsatt kamp, men det var väldigt få som hade denna starka övertygelse kvar. På grund av hopplösheten, ilskan och hatet som hade växt fram önskade många att genomföra själuppoffrande aktioner. Många medlemmar ville genomföra självuppoffrande aktioner. Men en liten grupp av personligheter som doktor Silêman, dem som hade förlorat hoppet helt ville inte längre kämpa, man ville inte längre bedriva en frihetskamp. Samtidigt som rörelsen handskades med detta, fick man också bekämpa den stora tvetydigheten och osäkerheten som rådde. För att försvara oss var vi tvungna att kämpa, stärka enighet inom rörelsen samtidigt som vi skulle försvara vår ledare för att lamslå komplottens syfte.
- Efter kidnappningen av Öcalan satte många kurdiska patrioter eld på sig själva vid protestaktioner och offrade sina liv runt om i Europa och Kurdistan. Vad har ni att säga om deras självuppoffring.
Jag har en stor respekt och bundenhet till alla som gjorde det och önskar uppmärksamma dem ännu en gång. Man kan säga att dem var dem första som förstod den internationella komplotten och för att motverka dess seger offrade dem sina liv. Må hända att människor kan offra mycket, men det största man kan offra är sitt liv, något mer värdefullt finns inte. Dessa patrioter ställde sig mot komplottmakarna med sina liv, med det viktigaste dem hade. Hos dessa kan man tyda stora viljor, stora känslor och stora tankar. Om det hos dessa inte hade funnits stora viljor, stora känslor och stora tankar skulle dem inte kunnat offra sina liv på det sättet.
Dem som kan bränna sig för sin ledare kan bränna vem som helst, dem som brände sig själva och skapade en ring av eld runt sin ledare förstod syftet bakom komplotten. Vad ledare Apo innebar för folkgrupperna, för kurderna, för regionen och för människorna förstod dem väl, dem offrade sina liv för dessa. I historien finns det få liknande exempel där så många bränner sig för en ledare, inte ens för profeter har någon bränt sig själv för. Men för ledare Apo brände sig inte en eller två men kring 90 personer. Detta var något nytt i historien, hade det varit en eller två hade inte mycket hänt, men 90 personer brände sig själva. Man måste förstå detta väl, det finns många viktiga budskap att hämta, dem som är redo att elda upp sig själva för sin ledare är redo att bränna vem som helst. Ledare Apo har aldrig förespråkat att någon skall elda upp sig själv och offra sitt liv för hans skull han har till och med tagit starkt ställning mot detta. Men dessa kamrater, dessa patrioter beslutade själva och offrade sina liv. Med sina själuppoffrande aktioner gav dem budskap till alla. Dem gav budskap till partiet, till kurdiska folket, till ockupationsmakterna och alla krafter som deltog i komplotten. Dem sa: ”Om ni bränner oss kommer vi att bränna er”. Om dessa offrade sina liv för sin ledare så var det för att dem trodde på honom, dem såg seger i hans kamp, dem försvarade sitt folks intressen och dem förstod människlighetens värderingar.
- Stora förändringar genomfördes efter den internationella komplotten mot herr Öcalan, kan du berätta om tiden efter komplotten.
Utan tvekan upplevde vi stora svårigheter med att förstå och tillämpa dem ändringar som ledare Apo krävde och inte nog med det begick många fel också. Dem förändringar som genomfördes gjordes med stora svårigheter. Samtidigt försökte dem som genomförde komplotten också dra fördel av våra svårigheter, dem kunde se att vi hade det svårt att förstå och att vi fick kämpa för att få till nödvändiga förändringar. Så som Sovjet upplevde det svårt med förändringar, vilka också resulterade i dess undergång, hoppades komplottmakarna att samma sak skulle hända oss. Dem försökte att vända vår ledares förändringar av rörelsen mot oss själva och på det sättet marginalisera oss. Å ena sidan var det nödvändigt att vi genomförde stora förändringar, och andra sidan var vi tvungna att samtidigt kämpa för att inte tillintetgöras under dessa förändringar. Det var ytterst viktigt och nödvändigt och därför tog rörelsen alla sina steg med en stor omtänksamhet. Må hända att visa steg som borde tagits tidigare togs för sent, detta eftersom det fanns en stor rädsla. Vi var rädda att förändringarna som vår ledare ville att vi skulle genomföra också kunde resultera i vår undergång. Det var nödvändigt för oss att ta steg men vi vågade inte göra det utan en stor försiktighet. Under komplotten var förståelsen av komplotten och nödvändiga förändringar väldigt svårt. Om vi inte försäkrade oss innan vi tog något steg kunde varje steg vändas och brukas för att tillintetgöra oss själva.
Under den sjunde kongressen togs många stora steg, och på grund av detta begicks stora fel. Vi upplöste t.ex. ERNK en folkrörelse utan att bilda något i dess ställe. Vi upplöste alltså en folkrörelse, vilket innebar att vi lämnade folket oorganiserat. Därför uppstod och utvecklades inga resningar under en tid. Det vi borde ha gjort istället var att stärka folkets rörelse och utveckla resningar för att få igång en kraftigare utveckling. Om processen stannade upp så var det just pågrund av detta som den stannade upp. Stora misstag gjordes. Efter detta upplöste vi också kadrernas organisering, vi upplöste alltså partiet. När vi sedan stiftade den första församlingen för KONGRA GEL begick vi ännu ett stort misstag. Vi fortsatte att lämna kadrerna oorganiserade. Ledare Apo rättade till detta misstag, på ERNK:s plats utvecklade vi KONGRA GEL ytterligare och vi bildade PKK på nytt och lyckades stänga för farorna på det sättet. Komplottmakarna förstod våra misstag och försökte hela tiden dra nytta av dessa för att nå sina mål. Under en tid var det nära att dem också skulle lyckas. Efter kidnappningen av ledare Apo försökte dem att organisera sig inom rörelsen för att ta kontroll på det sättet. Dem som bedriver specialiserad krigsförning mot oss organiserade sig inom rörelsen också. Därför skedde också stora misstag av rörelsen. Men med vårt ledarskaps hjälp kunde vi motverka dessa och senast under den tionde kongressen bestämde vi ännu en gång att med vår ledare, och på hans linje stärka vår enighet. Återigen låg våra principer och vår verklighet till grund för vår enighet.
Utan tvekan, då vi utsattes för komplotten blev vi mindre mottagliga för förändringar samtidigt som vår ledare avlägsnades ifrån oss. Pågrund av våra begränsningar, försökte komplottmakarna att helt och hållet avlägsna vår ledare ifrån oss, dem försökte att få oss ifrån vår ledares linje till en annan linje som passade dem. Därför upplevde vi en svår tid av inre spänningar. Med vår ledares stöd hindrade vi dock dessa. De misstag som begicks är idag åtgärdade och vi har idag skapat en stark inre enighet som också visade sig under den tionde PKK- kongressen. Jag kan säga att vi idag inte har större problem på den sidan, rörelsen förstår idag dem förändringarna som ledaren genomförde väldigt bra, och dess kadrer förstår också ganska väl. Förändringarna är genomförda nu, kadrerna följer ledarens linje och enigheten är stärkt på grund av detta. Dem förändringar som genomfördes inom PKK var inga små förändringar, det var inga enkla förändringar.
- Har ni en tid för Öcalans frigörelse? Vilka utvecklingar kan skynda på respektive hindra detta?
Vi har aldrig accepterat att vår ledare avlägsnas ifrån oss, komplotten skapade ett enormt hat och förakt. Under den tionde kongressen satte vi en målsättning framför oss. Hans frigörelse är inte bara en önskan. Avlägsnandet av vår ledare var aldrig vår önskan. Ledare Apos frigörelse är kurdiska folkets frigörelse, ledare Apos frigörelse och kurdiska frågan är ömsesidigt bundna till varandra. Dem kompletterar varandra och är inte skilda företeelser. Idag kräver kurdiska frågan en lösning via demokratiska lösningar. Idag kan inte längre ockupationsmakterna hursomhelst bedriva en förnekelse och förintelsepolitik, därför försöker dem bedriva en annan politik. För denna politik formas också nya taktiska manövrar för att återigen kunna legitimera förnekelse- och förintelsepolitiken. Turkiet har för att kunna bedriva denna poltik startat kurdiska sändningar. Man säger att det i turkiska skolor skall öppnas kurdiska institutioner. Man säger att man skall utforma en plan för gerillasoldaters återvändande hem. Man säger att man erkänner den kurdiska frågan och vill lösa den på sitt sätt. Men däri ligger inte en lösning av kurdiska frågan utan tillintetgörandet av PKK. Detta innebär också tillintetgörandet av den kurdiska frågan. Man diskuterar inte en lösning av den kurdiska frågan. Turkiet vill undanröja frågan mellan sig självt och Europa. Europa ser inte den kurdiska frågan som en fråga för en nation. Man ser den som en kulturell fråga som endast berör en liten grupp. Turkiet i sin tur menar att man endast skall lösa den kulturella frågan och därmed kan Europa tycka att den kurdiska frågan löst.
- Vad är er sista budskap?
Vi står nu inför den tionde årsdagen av den internationella komplotten. Vi har satt som mål att befria vår ledare med demokratiska medel och med detta som grund kommer vi att bedriva våra aktioner. Alla våra kadrer och vårt folk bör agera enligt detta. Tydligen försöker dem lösa frågan på sitt sätt. Dem vill lösa frågan utan ledare Apo och PKK. Men utan PKK och ledare Apo kan inte en lösning vara möjligt. De lösningar som utelämnar ledare Apo och PKK är inget annat än ett spel, som inte bör stödjas av någon. Det är viktigt att det finns en kurdisk enighet till grund för en kurdisk vilja. Utanför PKK finns ingen betydande enighet eller en representativ kurdisk vilja. Alla bör förstå detta. Vår folk i alla delar och utanför hemlandet måste samlas kring ledare Apo och PKK och stärka den nationella enigheten. Kurdiska folket måste med en tydlig beslutsamhet visa på att man inte accepterar en lösning utan ledare Apo.
Carl Bildt - Mustafa Kemal Ataturk (turkarnas landsfader) - Ingmar Karlsson
