Kvinnan – en historisk uppläxare

Genom tiden vet vi att flickaktighet är något fördärvligt, såväl från äldre språkbruk till dagens skällsord, har flickaktighet definierats som antingen svag och undergiven, eller som rubbad och opålitligt.

För att ni läsare inte ska tro att undertecknade slentrianiskt förväxlar begreppen kvinna och flicka, så har jag gjort upp en definition. Det kan förklara under vilka omständigheter jag byter av orden flicka och kvinna ibland. En flicka blir en kvinna, då hon tar det moderliga ansvaret, då hon träder från rollen som betraktare till rollen som ansvarstagare, då hon blir självaste källan för livet.

I gammal kristen symbol brukar man alltid gestalta kvinnan bredvid ormen, varför?

I det sumeriska Gilgamesheposet, där man berättar om hur tronföljaren Gilgamesh i sitt försök att bli odödlig, fick ett stycke sjögräs som skulle ge honom denna eviga lycka. Då han la undan sjögräset för att ta sig en klunk vatten från sjön, slank ormen fram, svalde denna magiska snärjväxt och blev odödlig. I äldre babylonisk och sumerisk mytologi ondgjorde man sig inte på ormen, utan accepterade livet som det var, dödligt.
Det var också ifrån Gilgamesheposet som Gamla Testamentet tagit översvämningstemat (Noahs ark). Detta symboliska bildspråk förmedlar livets essens : att den lever på annat liv. Ormen, ska representera den som har visdomen om livet, varje gång ormen ömsar skinn så föds den om pånytt, och på det här viset är det ormen som besitter kunskapen om odödlighet.

I Gamla Testamentet är sagan väldigt ödesdiger, den är grym mot ormen och kvinnan, som blir anledningen till att människan portas från Edens lustgård, påfallande nog norra Kurdistans hemtrakter, Wan.
Hur löd myten om Edens lustgård? Var det inte kvinnan som på ormens befallning tog en tugga av kunskapsäpplet? I gamla testamentet, blir kvinnan och ormen två skurkar som får slut på paradisets fröjder, dessa två bovar ger upphov till liv och död (tidsbegreppet), mannen och kvinnan tudelas i olika kön och börjar paras.

Om vi nu ska förstå beska smaken i detta, blir kvinnan syndaren, i evigheter ska hon straffas för denna synd. Vad var då synden för det gamla testamentet? Kvinnans synd är den verklighet hon frammanat, den som smakar på kunskapsäpplet, hon som träder ur Lustgårdens eviga dvala och istället blir självmedveten.
I Nya Testamentet, blir Marias jungfrufödelse en riktig paradoxal, självmotsägande ideal om kvinnans natur. Utifrån olika religiösa inriktningar finns det varierande utsagor på Jungfru Maria, men ett helgon som blivit ett kvinnligt ideal sedan dess. Med denna fromma och obefläckade omskrivning av gravida processen, måtte Jesus avsikter bakom reformerna kring kvinnan vara god, han försökte ge den ursprungliga ”syndaren” kvinnan, en ny roll i samhället.

Dagens Nord, de ekonomiskt dominerande Västområden, spred denna antika paradox om kvinnan genom det kapitalistiska världssystemet. En kvinna, en äkta kvinna, ska alltid vara den moderliga, på något sätt också den jungfruliga ansvarstagerskan som ska uppfylla alla krav om ljuvhet och mildhet, ombesörjning, hon ska vara lika mycket skygg mot sexualitet samtidigt sexuellt attraktiv och öppen inför smekningar . Det kapitalistiska världssystemet, har inte bara lyckats splittra kvinnan i moraliskt dilemma, kapitalismen har fastställt normer som förtärt henne.
Från att tidigare behandlas som livets källa, den auktoritet från vilken man kan lära om livets mäktiga mysterium, har kvinnan i moderna sammanhang blivit till en ahistorisk varelse, ett djur utan värde för större reflektioner.

Om man slår upp en gammal svensk ordbok, betyder ordet slampa en flicka, i dagens sammanhang tolkas som en hora. Detta är bara ett litet exempel från det blyga svenska samhället, ett exempel som påvisar hur den moderna kapitalistiska ekonomin tänjt alla moraliska barriärer och degenererat kvinnan. Det globala handelsnätverket (kapitalism) har spridit sexistiska - och rasistiska - normer till starkare universell omfattning än FN-konventionerna om de mänskliga rättigheterna .

Återigen är det kvinnan som får – och måste – bära samhällets tyngsta börda.

Öcalan skriver om hur kvinnans roll som en stor förtryckt grupp, måste fungera som avtryckaren för det alternativa samhällsskicket. Demokratiska Samhällspartiets (DTP) valseger vittnar om områdets kvinnliga auktoritet och hur PKK:s nya paradigm slagit rötter i norra Kurdistan på rekordfart. Denna valseger är historisk, ett första steg till ett matriarkat samhälle. DTP kom först med 17 utvalda kvinnliga borgmästare, denna historiska maktförskjutning skedde trots turkiska myndigheternas sabotage av valprocessen, där det rapporterats om tydligt valfusk i form av brända valsedlar och fråntagandet av tre tusen valberättigades rösträtt.

Valsegern i kommunvalet i Turkiet och Kurdistan, visar ett nytt paradigm, ett nytt tänkande i den kurdiska mentaliteten och kurdiska befolkningen. Inte längre kan man anklaga PKK:s ideologi, Öcalans förslag om alternativ systemstruktur som rent teoretisk spörsmål och sinekur i akademisk anda (obs: PKK är en akademi). Som svar på dessa tankebryderier kom Öcalans senaste mötesprotokoll med advokaterna, hans analys av situationen av DTP:s valseger och den kvinnliga dominansen vävde han in i sina tidigare utläggningar om ett nytt samhällssystem. Öcalan förbryllas inte av resultatet, uttrycker att det var segern var förväntad. Han framhäver paralleller med myterna, i en tredje dimension, även om det symboliska språket inte är historiskt korrekt, menar han att myterna var elitens skapelse, sålunda maktens verktyg.

Besöket var från förra veckan, på fängelsefästet Imrali som är under europeisk juridisk territorium. Öcalan drog upp paralleller med sumeriska mytologin, nämnde även Islam som stor förlorare i försök att lyfta fram kvinnan i Mellanöstern. Efter DTP:s valseger, med kvinnliga borgmästare i försätet, förmanade Öcalan i vilket stort allvar vi måste skydda denna nyvunna kvinnliga dominans i samhället. Som man kanske är tidigare bekant till lever Öcalan under fördärvlig villkor, man har beordrat honom flertalet gånger särskild isoleringsstraff för att komma med liknande uttalanden.

Ett alternativt samhälle måste vara uppbyggt på en mentalitet och system som är motsatt till statens centraliserade, teologiska konstruktion, en teologisk konstruktion, menar Öcalan i sina historieskrivningar, grundad på ett utav mannens ytterliggare myter om den svaga kvinnan. Detta vanemässiga auktoritetsmönster som folk har gentemot staten, kan kvinnorna bryta.
Staten är det manliga tänkandets seger, i sumeriska mytologin besegrar vishetsguden Enki över himmelsgudinnan Inanna och hon blir en galen och utstött gudinna. Öcalan har också påpekat, i dialektisk tankeled, att det manliga tankesättet och det kvinnliga förvisso har sina naturliga motsättningar, inte könsroller som efterkonstruerats för kvinnan på en artificiell väg till att tillfredställa maktens retorik i kapitalismens exploatering för den hysteriska vinstindrivningen – förteckning till vad Wallerstein syftar på när han skriver Kondratiev- cykeln.

Liksom fallet med naturen, där olika årstider blir varandras motsatta effekter, vintern, kall och slaskig, sommaren och våren en häftig vegetation, uppblomstring och torka, likaså finns dessa motsättningars antites och syntes i det manliga och det kvinnliga tänkandet. Fast de här motsättningarna är inte av sådan särskiljning som gör upp en dikotomi, även om motsättningarna är naturliga, är de inte slutgiltiga, inte biologiska anlag som aldrig går att överbryggas. Som social varelse lär mannen och kvinnan av varandras insikter och det som traditionellt anstiftats som äktenskap, skulle egentligen vara dessa båda överbryggar varandras roller, förenas med varandra och återskapa det som genom årtusenden varit de ursprungliga enheterna (Yin och Yang, Adam och Eva).
Den sumeriska civilisationens segerrika befästning runtom världen, statens utveckling alltså, har gjort att den patriarkala mentaliteten blivit ett vedertaget faktum liksom ett grundläggande element för samhällets ekonomi och överlevnad i det kapitalistiska systemet. Det är normen om kvinnan som antingen ödmjuk och undergiven, eller brännmärkt som ond och vildsint om hon, liksom Inanna, försöker återta sin auktoritet. Staten livnär på kvinnan som bofast och hemmastadd matproducent, och som tämjare, barnskötare. Som kvinna i fager ålder ska hon uppoffra sina visioner för pojken, mannen eller gubben.

Man ska inte avsäga den roll som genom naturliga vägnar uppburits av kvinnan, liksom tidigare nämnt finns det skillnader mellan manligt och kvinnligt utifrån resultat av en lång evolutionär process. Det jag syftar på, för att återigen drypa essensen av Öcalans skrifter, är konflikten mellan manligt och kvinnligt, det som i Mesopotamiens bördiga slätter och dalgångar, under civilisationsbildningen, fungerat som främsta maktmedel av mannen: kvinnan. Hennes tempel blir deras maktcentrum, hennes keramik deras prydnad. Från olika kilskrifter kan vi urskönja maktstriden gudar och gudinnor ställde emot varandra., ännu idag pågår denna strid, och som PKK fastslagit vid många tillfällen är kvinnans verklighet, Kurdistans verklighet.

Zilan Farqinî